”Gör ägandefrågan till huvudfrågan i alla politiska rörelser”
(Ur en kommuniké från den första generationens Röda arméfraktion)
Ägandet – den konstruktion av tillvaron vi skapat för att hålla ordning på nyttjandet av olika ting, och de vinster detta nyttjande kan skapa är och har varit vänsterns huvudfråga. Vem som äger produktionsmedlen har betydelse – det är denna som kommer att kunna skörda de frukter, det mervärde som produktionen ger. Ägandet har betydelse för miljön och vår relation till den. En utökad rätt för ägare till mark kan göra att våra möjligheter att utnyttja allemansrätten och förhindra människor från att uppleva flora och fauna. Den liberalism som säger sig erbjuda frihet, erbjuder var och en med tillräckliga ekonomiska resurser att sätta upp ett staket kring en del av världen och använda de resurser som finns där utan att någon annan ska kunna ha något med det att göra.
Det finns en översättningsproblematik mellan ägandet, den monetära ekonomin och de reelt existerande föremålen. Om vi kan äga allting, och allt har en möjlighet att tilldelas ett ekonomiskt värde uppstår vissa problem som vi börjat erfara idag. Vi kan översätta något, ett djur, ett träd eller en annan ”produkt” av naturen till ett monetärt värde – men det är inte säkert att vi kan översätta tillbaka. Det monetära systemet möjliggör inte köpandet av ting som inte finns längre. Det är exempelvis omöjligt att köpa en Dront, även om dessa har funnits och under en period tilldelats ett monetärt värde. Det är därför klimatkompensering är en sådan fars. Det är just en kompensering, inte ett löfte om att saker och ting kommer att vara precis som det ska efter att du ätit upp den där hamburgaren, eller vad det är som det klimatkompenseras för. Kompensera – det är ett ord vi i framtiden kommer behöva dekonstruera ordentligt för att inte luras att stå där med en massa föremål utan liv i en värld full av död.
Ägandet av våra husdjur och ”produktionsdjur” leder till ett annat problem. Det minskar möjligheten att ingripa vid vanvård, som vi sett i de avslöjanden Djurrättsalliansen utfört de senaste åren som ettlivsomgris.se och sveketmotminkarna.se. En kär vän, som ett icke-mänskligt djur kan vara, fastnar i vår juridik enbart som ett föremål, även om vi aldrig skulle likställa en hund och en platt-tv. Varför använder vi oss av ett system och av termer som vi vet inte fungerar? Varför har vi låtit en viss sorts ekonomiskt tänkande äta upp våra möjligheter att uttrycka våra egentliga känslor för vår omvärld
John Locke, en liberal filosof med stort inflytande på vår samtid, bygger ägandet i den värld ”där allt en gång var som amerika”, på ett ägande av den egna kroppen. Det vill säga en värld där MAN bara kunde slå upp SINA bopålar där INGEN/INDIANEN hade sin hemvist. I och med att vi äger oss själva så finns även möjligheter för oss att förändra denna – något som troligtvis för många just blir en utväg för att allt yttre externt ägande redan är upptaget. Vi kan i detta system sälja oss själva, skada oss själva och till och med avsluta vårt eget liv. Detta var inte Lockes tanke från början, då han utgick från en kristen livssyn, men har blivit legio hos hans nyliberala efterföljare. Vår möjlighet att förhindra andra från att göra sig själva illa försvinner utifrån detta, eftersom ägandet blir viktigare än själva livet. Något som vi sett redan är fallet när det gäller djur och natur. Frågan är om detta verkligen är den funktion vi vill ge ekonomin, om vi vill acceptera detta. Om en föråldrad chauvinistisk filosofi kring hur resurser bör fördelas ska få förstöra hela den värld vi har omkring oss och få rycka ifrån oss de och det vi älskar?
–
Rikard Friberg von Sydow medverkar i “Ätstört. En antologi om fett, mat och makt” som även är en folkrörelse. Han har precis avslutat en doktorsavhandling i etik som berör hur olika etiska perspektiv hanterar ett självdestruktivt beteende. Den 9 december försvarar han avhandlingen ”Att ta skriken på allvar. Etiska perspektiv på självdestruktivt beteende” vid Uppsala universitet. Läs mer här.
