I går meddelades domen i Malmö tingsrätt i den rättegång där en 32-åring stod misstänkt för grov misshandel mot en 16-åring. Ett fall där åklagaren velat ha en rättslig bedömning av gränsen för samtycke till vad som i mainstream media återkommande under rapporteringen kallats ”våldssex”. Det är också den sexuella praktiken som sådan som media valt att särskilt fokusera på och även problematisera. Något som skiljer sig från rapportering vid fall då frågor om övergrepp prövas i samband med att de sexuella praktikerna befunnit sig inom den heteronormativa vaniljmallen.
QMK ber Xzenu Cronström Beskow kommentera domstolsförhandlingar och dom. Han är beteendevetare med inriktning på psykologi och sexologi och har följt förhandlingarna på plats.
Vad är bakgrunden till målet?
En bakgrund är att två personer träffades och det gick snett. En annan bakgrund är att åklagaren är trött på att tjejer far illa och önskar sig en enkel lösning: Får man bort smisk och pisk så för man bort att folk far illa genom just den formen av sexuell utlevnad. Denna bakgrund är begriplig och på sätt och vis sympatisk, men också fruktansvärt missriktad. Den linje som åklagaren driver är destruktiv.
Vad har konkret varit skälet till att fallet tagits till domstol?
Enligt åklagarens egna uttalanden i massmedia så vill hon ”väcka debatt”. Synd bara att det går ut över inte bara den åtalade utan i ännu högre grad mot en ”målsägande” som inte alls ”äger” målet utan mot sin vilja drogs in i en rättsprocess som drivs över huvudet på henne på ett sätt som är mycket kränkande mot henne. Det kanske allra värsta övertrampet är att förundersökningen till en början var offentlig, vilket innebar en total sexuell uthängning av inblandade parter – och även av två andra kvinnor som inte hade något med fallet att göra. Tack och lov så är förundersökningen nu sekretessbelagd, efter en JO-anmälan från en RFSU-aktivist. Åklagaren och tingsrätten skyller på varandra: Åklagaren påstod under själva rättegången att hon redan från början krävde sekretess men fick avslag, vilket domaren artigt formulerat kallade för en ren lögn.
Du har följt förhandlingarna på plats? Vad kan du säga om dessa?
En mycket märklig historia. Så här ser mina minnesanteckningar ut efter att ha varit på plats under rättegången:
Idag var jag på en mycket märklig rättegång. Har varit på en del rättegångar i min dag, men detta var den i särklass märkligaste. Det berömda/ökända Malmöfallet. Dynamiken mellan parterna var helt annorlunda än i alla andra rättegångar jag sett. Hela tillställningen var… ja jösses.
Härom veckan blev förundersökningen ÄNTLIGEN sekretessbelagd, efter ingripande från JO. (”Efter” i kronologisk ordning, huruvida det finns något orsakssamband vet jag inte med säkerhet.)
Rättegången började med att åklagaren och domaren grälade med varandra om vems fel det var att förundersökningen inte blivit sekretessbelagd från början. And it kinda went downhill from there, med många märkliga turer och krumsprång av alla de slag.
Mina sympatier går till målsäganden och den åtalade, som båda blivit mycket illa hanterade av hela den här processen. Själva skuldfrågan är inte mitt bord: Jag tar inte ställning till huruvida åtal borde ha väckts och huruvida en dom på en vettigt hållen rättegång borde bli friande eller fällande. Men en sak är säker: Om rättegången alls skulle ha hållits så skulle den ha hållits på helt annan grund. En grund med mer hänsyn och respekt för målsäganden och hennes sexualitet.
Visst finns det personer som använder BDSM (eller vanliga samlag!) som ett självskadebeteende, men det innebär inte att man kan reducera en sådan persons sexualitet till att det var ett självskadebeteende i sig självt. Säkerligen menar åklagarsidan väl, men så vitt jag kan se verkar de inte ha särskilt mycket förståelse eller respekt för sin klient. De bygger sin linje på en välvilja som är nedlåtande och i grunden objektifierande mot den person som de anser sig företräda.
Tyvärr missade jag av praktiska skäl slutpläderingen, men jag var med nästan till slutet. Och så långt jag var med försökte åklagarsidan inte en enda gång påvisa att den åtalade skulle gått över målsägandens gränser. Den linje de tycktes företräda var i stället att målsäganden inte skall tillerkännas några relevanta gränser, att vad som är okej och inte okej att göra med henne skall bestämmas godtyckligt i efterhand av tredje part. Det hade varit en sak om de hade drivit en sådan linje med hänvisning till hennes ålder, särskilt om hon hade varit under 15. Men åldersargumentet hade de kastat på skräphögen – deras resonemang utgick från att tjejen var vuxen och att hon skulle ha samtyckt till allt, men att detta förmenta vuxna totala samtycke ändå skulle diskvalificeras.
Många rättegångar kan beskrivas som ett spel mellan å ena sidan åklagaren, målsäganden och målsägarbiträdet, och å andra sidan advokaten och den åtalade, med skuldfrågan som boll.
I denna rättegång kändes det mer som ett spel mellan å ena sidan åklagaren och målsägarbiträdet, och å andra sidan advokaten och den åtalade, med målsäganden som boll.
Som märkligast blev det när domaren fick sitta och förklara för målsägarbiträdet att det inte är hon som är målsäganden. Målsägarbiträdet kallade sig själv som vittne, men ville ha fört till protokollet att det var målsäganden som kallade henne som vittne. Detta utan att den verkliga målsäganden var tillfrågad eller ens informerad. Målsägarbiträdet påstod sig så vitt jag kunde höra inte hänvisa till någon tidigare konversation med målsäganden, där hon skulle ha uttryckt någon önskan om vittnesmål. I stället var logiken något i stil med ”vad jag vill är per definition vad målsäganden vill, och jag vill vittna – alltså är det målsäganden som kallar mig som vittne”.
Om den här soppan går upp till hovrätten så hoppas jag verkligen att tjejen hinner fylla 18 innan dess. Hon förtjänar en egen röst, på sina egna villkor.
Finns det något du önskat sett annorlunda ut?
Ja, att åklagaren antingen drivit målet på ett helt annat sätt eller inte drivit det alls.
Hur ser domslutet ut? Har du synpunkter på domen?
Domen blev friande, vilket utifrån hur åklagaren drev målet var det enda rimliga. Före rättegången var jag orolig för att en friande dom skulle kunna inkräkta på masochisters rätt att säga nej och stopp. Dock drev åklagaren linjen att den åtalade inte hade gått över tjejens gränser men att hennes gränser bör diskvalificeras.
